Jag önskar att vi kunde säga att vi nu är efter Corona och kan blicka tillbaka. Men det är vi inte så jag tänker blicka framåt. Vilka teman får vi se i fotokonsten efter Corona? Här har jag lite tankar som jag vill dela med er.
Fotografier av ensamhet
Många har blivit väldigt ensamma under pandemin. Inte bara gamla människor. Det här är ett tema som jag tror att vi kommer att se i fotokonsten under kommande månader och år. Kanske tankar från karantän och bilder sett från ett ensamt huvud.
Kanske blir det också möten i ensamheten på nya sätt. Det var ju en del intressanta påfund som att kramas genom plast och annat som kom i samband med rädslan för att smittas av viruset.
Bilder av bråk
Det har bråkats en hel del. Folk bråkar ju när de är hemma med varandra. Kanske blir det fler fotoutställningar om uppbrott. Skilsmässor och annat i denna ton tror jag kommer att ses i konsten som speglar vår verklighet.
Nya verkligheter
Det blir också nya verkligheter. Att jobba hemifrån med barn som pluggar hemifrån. Att gifta sig på Zoom. Det finns många uppslag som är nya och som har uppstått på grund av behovet av att gå och gömma sig och kommunicera och jobba på nya sätt.
En hel del kärlek
För att sluta detta inlägg på ett lite positivare sätt vill jag säga att jag också tror att vi får se en hel del kärlek i kommande fotokonst. Det har upptäckts nya vinklar på kärleken. Inte bara mellan människor. När vi ser världen på nya sätt ser vi också sådant som vi inte tänkt på förr. Nytt att älska.